Förlossningsberättelse

Publicerat den 2014-12-11 klockan 18:14:42 i kategorin Allmänt, Lilleman, Noel,


Att skriva Elias förlossningsberättelse tog tid och den blev lång. För det första hade jag med mig kameran till förlossningen vilket resulterade i cirkus 400 bilder, och för det andra tog förlossningen 23 timmar.
Denna förlossning tog endast 2,5 timme innan raketen var ute. Därmed hann vi knappt ta bilder eller suga in vad som faktiskt hände. 

Vi tar det från början :)

Beräknat födelsedatum för Noel var den 13/11. Den 13/11 kom men ingen bebis ville anlända. Att gå över tiden är sjukt tråkigt. Man har ju liksom fått ett leveransdatum, så vart är leveransen?! Dagarna gick och jag hann gå till MVC samt vårt andra planerade tillväxtultraljud. Bebis mådde bra där inne så att plocka ut honom fanns inte på kartan. Jag gav upp hoppet om att få en förlossning som startar av sig själv och jag ställde helt enkelt in mig på att bli igångsatt den 28/11.

Söndag 23/11
Sabinas 31 års dag ägde rum denna dag, och gårdagen bjöd på fest i 80-tals tema. Vi skojade om att den lille mannen säkert kommer att komma ut på hennes födelsedag. Hela dagen gick. Jag städade, tvättade, storhandlade på Willys, va ute och lekte med Elias samt var redigt förkyld och hostade en god del. Kvällen kom och Elias somnade runt 21 medan jag och Yonge startade ett par avsnitt av serien 24. När vi skulle starta det sista avsnittet för kvällen var klockan 23:30 och jag fick fruktansvärt ont i en värk. Vid den värken så kom jag på hur ont faktiskt värkarna gjorde med Elias, men det här var mer brutalt och plötsligt. Jag sa ingenting vid denna värk till Yonge. Då skulle jag säkert inte få flera värkar! 8 minuter gick och ytterligare en värk kom. 8 minuter gick igen och jag sa då till Yonge att det händer grejer! Jag ringde in Sabina på en gång så att hon kunde lägga sig med Elias samtidigt som värkarna kom med 2-3 minuters mellanrum. Jag ringde förlossningen som frågade om jag kunde stå ut hemma i 30 minuter vilket jag sa ja till då vi åkte in väldigt snabbt med Elias. Då var jag bara öppen 3cm och den dagen blev lååång...


Jag tankade ner en värk-app till mobilen för att försöka hålla koll på värkarna samtidigt som jag gick igenom packningen. Dessa värkar tog död på mig och jag kände efter de 30 minutrarna att det blir ohållbart i hemmet. Jag började nästan skrika här i hemmet vid varje värk så vi bestämde oss för att åka in. Den "långa" resan till Huddinge sjukhus tar 4 minuter och frågan är om jag hade stått ut en enda minut till i bilen?

Klockan 01:47

Vi togs emot och släpptes in i ett rum där man kollade värkar och ctg kopplades in. Jag spydde och var allmänt yr. Efter ett par minuter kom en sköterska som konstaterade att jag var 5 centimeter öppen och det bar i väg till förlossningssal 4. I denna sal föddes även Elias. Good old memories...

Klockan 02:25
Jag får den förbannat äckliga lustgasen och tvingas stå upp en stund. Jag verkligen avskyr lustgas. Jag tappar både tid, rum och mig själv. Jag bad dem stänga av gasen för att istället bara ge mig syre att andas in genom plastkåpan. Skönt!


Resten av denna "härliga" stund är för mig ett töcken. När jag bad om att istället få lägga mig ner så kom nästan krystvärkarna på en gång. Det tryckte på något så djävulskt och jag drömde mig bort mot epiduralen. Detta var förstås inte ett alternativ då lillen var på väg ut och det med en väldig fart.

Dem startade lustgasen igen vilket nu gjorde sitt. Att andas in och sedan skrika rakt ut i plastkåpan gjorde sitt. Flera gånger fick barnmorskan "kalla" på mig då jag var helt i min egen värld. Både av smärtor och lustgasen kan jag tänka mig. Flera gånger kände jag även att jag hade svårt att få luft över huvudtaget. Som om att försöka andas under vatten..

Jag minns speciellt tre tillfällen vid denna förlossning:

Oooj så mycket hår han har
Ja men så dra ut ungen då för bövelen? Ta tag i kalufsen å draaaaa!! 

Oj vad stort huvud han har
Jag vill INTE veta hur stort huvud han har just nu då jag ska pressa ut denna soffgrupp! Mer panik till mig och mer lustgas till mig. Man tackar för den infon...

Jag såg huvudet....
Och till den tredje händelsen jag minns mycket väl och jag kommer nog heller aldrig att få bort den bilden från min näthinna...: jag råkade se huvudet...
Jag skulle ta en värk och tog sats. Strax innan jag satte hakan mot bröstet för att ta i för kung och fosterland så råkade jag se huvudet mellan mina ben...! Många kan tycka att det är en vacker syn, många tar även själva emot sitt barn för att själv lägga barnet på bröstet. Jag skrek. Rakt ut. sköterskan bad mig att lugna ner mig och att inte pressa på i denna värk. Jag kastade mig bakåt, stirrade upp i taket och började räkna lampor och tralla på MMMBop (Hanson) i mitt huvud. (Ja, den låten gör mig fortfarande glad). 
Samtidigt säger sköterskan oj då, och ut ploppade raketen av sig själv. 

Noel kom ut med navelsträngen ett hårt varv runt halsen. När väl den togs loss så kom ett litet skrik och barnet lades på mitt bröst. Känslan är total. Att nyss ha haft så j-vla ont att man bokstavligen ville avlida på plats, till att sekunden efter inte känna någon smärta alls över huvudtaget är helt magiskt. 


2014-11-24
Klockan 04:16
4085 gram
52 cm lång

Det var mig en stor pojke fick jag höra. Hur då? Tänkte jag - vi har ju varit på 2 tillväxtultraljud och det senaste ultraljudet var för 2 dygn sedan. Då konstaterades vikten 3500g. Snacka om fel?! 4085g heffaklump hade precis anlänt! Och på pricken lik Elias.

Yonge tycker det är jobbigt
att föda barn...! 

Klockan 09:24
Efter kontroller och allt som hör till efter födsel så rullande vi in på BB. Vi hade redan inställningen att vi skulle vara kvar här ett par dagar, inte för att förlossningen krävde detta utan för att vi ville. Med Elias så åkte vi hem omedelbums och därefter kom kaoset. Vi ville nu få tid att varva ned och suga in vad som hade hänt samt få den hjälp man faktiskt behöver!


Under det första dygnet så sov han, som spädbarn gör under de första 24 timmarna. Jag ammade då det var dags, ringde vänner och familj och blev ompysslad av personalen. 





Första mötet mellan storebror och lillebror
Redan på tisdag fick vi besök och det började tidigt på morgonen. Farmor och farfar anlände för att få se den lille som då bara sov. Framåt eftermiddagen så mötte jag upp Elias och Sabina för pannkaksmiddag på sjukhusresturangen. Att få träffa Elias igen kändes helt underbart. Visst, 2 dagar innan så var jag ju med Elias men det kändes totalt annorlunda nu. Elias sprang emot mig med en teckning han gjort på dagis. Tårarna var nära..! Efter maten så tog vi hissen upp där pappa och lillebror väntade. Med sig hade Elias en snuttekanin som han skulle ge till sin bror. 



De kommande dagarna
De kommande dagarna på BB gick sakta men säkert framåt. Jag ljuger inte då jag tror att jag sov totalt max 15 timmar mellan måndag-fredag. Jag var jättetrött men det kändes som om man gick på adrenalin och högvarv. Att bli 2-barns mor kändes stort, och det känns stort än idag. 

Elias hälsade på oss två gånger under vistelsen på BB och båda gångerna var han jättestolt över sin lillebror, och supersnäll. Jag trodde att han skulle be mig att stoppa tillbaka bebis in i magen igen men så blev inte fallet. Istället var han mycket snäll, försiktig och kärleksfull.

Fredag
Vi bestämde oss för att åka hem fredagen den 28/11. Vi hade kommit på banan med den lille, och denna eftermiddag skulle även mormor komma på besök igen vilket skulle ge oss stöd i hemmet ett par dagar. Yonge åkte till Älvsjö på förmiddagen för att hämta Elias medan jag packade ihop våra saker på BB. Utcheckningen skedde vid lunch och vårt nya liv på hemmaplan trädde i kraft. 






Kommentarer

Nathalie

Vad kul att få läsa! :) och att du också hade en snabb förlossning :) och fick en Noel!

2014-12-11 - 19:09:53
Blogg/Hemsida: http://nathalier.blogg.se

Karro och King :)

Mysigt! :)

2014-12-11 - 20:57:32
Blogg/Hemsida: http://www.karroochking.se

Karro och King :)

Mysigt :)

2014-12-11 - 21:20:15
Blogg/Hemsida: http://www.karroochking.se

Angus

Åh! Underbart o vidrigt! :) kom tillbaka till förlossningssalen direkt! Satan...

2014-12-11 - 22:06:59
Blogg/Hemsida: http://angusfoto.blogg.se

Erika- familjeliv, träning och inredning

Jag ryser! Älskar förlossningsberättelser (utom min egna, haha). Härligt att allt går så bra. Han är bedårande! Stort grattis!

2014-12-11 - 22:08:12
Blogg/Hemsida: http://erikasblogg.se/

Marie

Ohh roligt att läsa och så sött att han nästan föddes på Isabelles dag, han är då 1år och en dag yngre =D. Hihi konstigt att de int sett att han var så stor som han var?

Fina de är era barn

2014-12-11 - 22:17:44
Blogg/Hemsida: http://myflowergirl.blogg.se

Hanna - Min väg till att bli en bättre löpare + ytligheter

Vad roligt att få läsa!

2014-12-12 - 05:39:57
Blogg/Hemsida: http://hannafialotta.blogg.se

Krulliga Damen ♥ Foto, Inredning & Familj

Så söta! :) Stort grattis till bebis!

2014-12-12 - 17:40:56
Blogg/Hemsida: http://denkrulligadamen.blogg.se

Madelene Englund

Vilken härlig berättelse, tack för att vi får ta del av den :D
Åh, va lik han är Elias :D

2014-12-13 - 16:16:17
Blogg/Hemsida: http://madeleneenglund.blogg.se/

Linda

Wow! Det är så jäkla häftigt med förlossningar, hur olika det är från gång till gång och från kvinna till kvinna. Stort grattis till lillungen! :)

2014-12-13 - 21:03:43
Blogg/Hemsida: http://utanpersonligtansvar.blogg.se

Kommentera gärna inlägget!

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar

Trackback


Ninni - NINNZAN.SE
Läs mer...

Du har nu hamnat hos en som heter Ninni.

Ninni arbetar just nu 100% som mammaledig. Att vara mammaledig är allt annat än att vara ledig. Detta berättar hon ofta om i denna blogg.

Ninnis barn är födda 2011 och 2014.

Ninni bor söder om huvudstaden i ett radhus tillsammans med barnen och sambon.